Kl 8 kom jag till Arealens förskola och det första jag gjorde var att jag lade ut tallrikar och skedar till barnen och fick sitta med vid frukosten. Barnen ville visa att de kunde själv och var duktiga när de skulle hälla upp mjölk och ta gröt. Alla var pratglada och pratade om allt möjligt och drog första april skämt. Sedan skulle de minsta barnen få för första gången jobba i riktig lera och de större barnen ha matematik.
På matematiken tog pedagogen Laila fram olika små saker som till exempel pennor i olika storlekar, en synål, en hårnål, sudd, klämmor och mycket mer. Då fick barnen ta upp två saker och förklara varför de tyckte de passade ihop. Det var intressant att höra alla barnens svar och vissa av svaren tänkte jag själv på och vissa var helt nya för mig. De gick också igenom vad de hade svarat på frågorna som pedagogerna hade ställt när de var vid deras naturruta som vi sedan gick till. Naturrutan är ett visst ställe nära dagiset i skogen som barnen har besökt flera gånger och för varje gång de kommer dit får de säga vad som har ändrats sedan sista gången de var där. Barnen fick leda mig dit och säga höger och vänster för att träna på det. Sedan fick de leka fritt ett tag innan vi gick tillbaka till dagiset. När vi kom tillbaka så var de stora barnen ute ett tag innan de skulle äta lunch och då gick jag in till de mindre barnen och kollade på när de lekte med Play-Doh. Sedan var det tid för lunch.
När jag kom tillbaka efter lunchen satt de äldre flickorna med pedagogen Minna och skrev strålar till deras kompis-sol. På strålarna till solen skrev de olika förslag hur man skulle vara en bra kompis och detta gjorde de för att det skulle bli lättare att hålla sams. Barnen och Minna satte upp solen i deras skogsrum och alla blev jätte nöja med solen. Sedan läste Minna en bok om att leka tre och frågade barnen om de tyckte flickorna i boken var snälla kompisar och alla var eniga om att det var de inte.
Jag har märkt att barnen här på dagiset uppskattar jätte mycket när man läser för dem så det gjorde jag mycket. Jag satt också och bara kollade på när barnen lekte och då fick jag faktiskt lösa en konflikt också. Det hade blivit lite ledsamheter mellan två av de yngsta pojkarna och båda tyckte att det den andra hade gjort var fel och då sa jag att de skulle säga förlåt till varandra så allt blev bra igen. Då gick den ena pojken fram till den andra och kramade om honom och sa förlåt. Det sista jag gjorde vara att jag var med barnen ute ända tills jag slutade.
Ett tag var jag ensam på ena sidan av gården där många av barnen var och helt plötsligt hörde jag någon gråta. Jag kollade upp och såg en av pojkarna sitta och gråta så jag gick fram till honom och frågade vad som hade hänt. Han svarade att han fick hammaren i ögat då kramade jag om honom och sa att vi går till Anki (min handledare). Efter hon hade tittat på hans öga så gick jag med honom och så satte vi oss på trappan och jag började prata med honom eftersom han inte ville gå och leka med de andra. Han hade fortfarande ont men glömde snabbt bort det när vi började prata om hans favorit ämne lego ninjas. Han berättade så utförligt om olika saker som hade hänt i filmerna och jag intresserade mig även fast jag inte riktigt förstod allt. Det var en härlig känsla att känna att jag kunde trösta pojken och få han på bättre tankar.
Innan jag gick hem så lekte vi kycklingen och räven och jag och en av de minsta barnen var kycklingmamma. Sedan när jag skulle cykla hem så stod alla barnen och kollade och vinkade till mig. Man känner sig väldigt uppskattad när de frågar tusen gånger om man kommer tillbaka imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar