Här i Norrbotten har vi ett teknologiskt megasystem. Ett megasystem består av flera tekniska system. Alla dessa tekniska system är beroende av varandra. Malmfälten, malmhamnen, malmbanan, Porjus kraftstation och Bodens fästning är kärnan i Norbottens teknologiska megasystem. Enligt Riksantikvarieämbetet är Norrbottens teknologiska megasystem ett av Sveriges tio viktigaste industriminnen.
Malmbanan
Malmbanan blev lösningen på de transportproblem som hade funnits innan. Järnvägen går från Luleå till Narvik i Norge. Nu hade man två hamnar, en i Bottenviken och en vid den norska atlantkusten. Det som var och är bra med hamnen i Narvik är att den är isfri året om. Beslutet att bygga järnvägen togs 1882-1883. Men eftersom ett bygge av en järnväg var väldigt kostsamt och då behövdes utländskt kapital. Den engelska ingenjörsfirman Wilkinson & Jarvis byggde järnvägen. Under 50 år arrenderade de också rätten till att få bryta malm i Gällivare malmberg. Nu blev malmbanan och delar av malmfälten ägda av det utländska firman. Affären väckte nationella protester. Bruksägarna i Mellansverige kände sig hotade av konkurrensen och instämde till det politiska förslaget för statligt ägande. År 1898 tog staten över byggandet av malmbanan. Rälsläggningen mellan Kiruna och Gällivare blev klar år 1899 i oktober. År 1902 i november gick det första malmtåget från Kiruna till Narvik och den 14 juli 1903 invigde Oscar den andra den 475 km långa malmbanan. År 1915 infördes eldrift på sträckan mellan Kiruna och Riksgränsen och år 1923 infördes eldrift på resten av Malmbanan. LKAB har idag trafikeringsrätten för malmtrafiken och SJ har för persontrafiken. Malmbanan går genom svårforcerad natur och den når sin högsta punkt (541 m ö.h) mellan Gällivare och Kiruna.
För att kunna elektrifiera malmbanan och malmfälten så behövdes vattenkraftverk som skulle ge elektricitet. Den 20 maj år 1910 fattade riksdagen beslutet om att vattenkraftverken skulle byggas i Porjus. Porjus kraftstation invigdes år 1915 den 8 februari och den var världens första storkraftverk norr om polcirkeln. Vattnet leds ner i en djup tunnel till turbiner som snurrar väldigt fort och ger elektricitet till Malmbanan och Malmfälten. Porjus kraftverk var landets andra kraftverk som låg helt under marken. Den låg helt under marken för att vattnet inte skulle frysa på vintern. När kraftverket byggdes fanns det ingen väg eller järnväg dit, så arbetarna fick bära all matrial från Gällivare i fem mil.
Under första och andra världskriget kunde man inte frakta malmen från Narvik eftersom det var för riskabelt. Då exporterades en stor del av malmen från Luleå till England och Tyskland där den föräldlades. Riksdagen tyckte inte att Sverige skulle vara beroende av att behöva importera tackjärn från Tyskland och England. Därför bestämde riksdagen år 1939 att ett statligt tackjärnsverk skulle byggas. Tackjärnverket hette Norrbottens Järnverk AB, NJA. NJA skulle byggas på Svartön i Luleå. Det som var bra med denna platsen var att malmen fraktades redan hit till malmhamnarna och marken fick man gratis av Luleå stad. Bygget av järnverket startades år 1941 på sommaren och två eltacksjärnsugnar började användas år 1943. Utbyggnaderna fortsatte och idag heter NJA Svenskt stål AB (SSAB).
I Norrbottens teknologiska megasystem finns två gruvor. Den ena ligger i Kiruna och den andra i Gällivare, Malmberget. Anledningen till att gruvbrytningen började i slutet av 1800- talet var att efterfrågan på stål ökade och att man nu kunde använda malm med högre fosforhalt. Fosfor är ett grundämne som gör att järn och stål blir sprött. Det kallas kallbräcka. Fram till 50-talet bröts båda gruvorna ovan och under jord, sedan bröts det bara under jord. I början var LKAB privatägd men allt eftersom tiden gick blev det mer och mer statligt ägt. Idag använder man metoden skivrasbrytning i LKABs gruvor. Skivrasbrytning är att man spränger bort en stor skiva utav malm. Sedan fraktar man bort malmen med stora lastfordon till en stor kross. Krossen krossar mamlen så den blir hanterbar och efter det fraktas malmen upp med skiparna till ytan. En skip är en slags hiss som de använder i gruvorna. Den kan transportera 40 ton malm med hastigheten 17 meter per sekund. När malmen har kommit upp till ytan går den igenom tre olika steg. Det första är sovring då tas gråbergsresterna bort, det andra är anrikning då maler man malmen och tar bort ännu mer föroreningar och det sista steget är pelletisering. Pelletisering är när man sätter ihop den finmalda malmen blandat med vatten, den blandningen heter slurry, till lika stora järnmalmskulor, pellets. Sedan transporteras pelletserna med malmbanan till någon av malmhamnarna som därifrån exporteras till olika företag.
Försvaret
Nu hade Norrbotten blivit en jätte viktig del för Sverige. Eftersom Norrbotten hade så mycket av de råvarorna som gjorde landet rikt behövdes ett försvar. Försvaret skulle försvara Sverige mot främst Ryssland. På den här tiden tillhörde Finland Ryssland och gränsen mellan Sverige och Finland var oskyddad längs med Tornedalen. I maj år 1900 bestämde riksdagen att en fästning skulle byggas i Boden. Eftersom att malmbanan nådde Boden år 1894 så passade det väldigt bra att placera ut försvaret där. Bodens fästning byggdes för att användas som spärr, operations och förrådsfästning. Fem artillerifort var kärnan i fästningen, de var insprängda på båda sidorna om Lule älv, alltså i en cirkel runt Boden. Mellan forten finns andra befästningar, de kompletterar fästningsförsvaret. År 1909 blev Bodens fästning stritsförberedd, men under de följade åren fanns det många kompleteringar som återstod att göra. Arbetsstyrkan bestod som mest av 900 man. Efter andra världskriget diskuterades det om att Bodens fästning skulle läggas ner men det var fortens motståndskraft som gjorde att de behölls. Bodens fästning ansågs klara kärnvapen. De placerade kanonaderna med vridbara pansarkupoler på bergets krön efter som uppsikten var bra där. En kanontorn är en skyddad och svängbar uppställningsplats för artilleripjäser, kanontorner används på fartyg och befästningar. År 1907 avfyrades de första kanonaderna från Bodens fästning. Bodens fästning är byggd av betong och pansar. På den tiden gav det byggnadsmatrialet forten en imponerande fortifikatorisk styrka.
Förutom att forten användes som sovplatser och förläggning fanns det även förråd med proviant och ammunition. Det fanns även lokaler för underhåll och service. För att de skulle vara säkra på att alltid ha vatten borrades brunnar som ibland var 200 meter djupa. Avloppssystem och ledningar för värme och ventilation byggdes och i september 1912 gjordes en försöksmobilisering. Mobilisering betyder att en stat omorganiseras för ett krig. Bodens fästning skulle komma att bli Europas största bergsfästning.
Malmhamnarna
I både Narvik och Luleå fanns och finns malmhamnarna. År 1883 började det engelska företaget som hade byggt malmbanan att bygga kajerna. De använde en hissanläggning som hette Elevatorn för att lyfta malmvagnarna så man kunde tippa malmen ner i fartygets lastrum. Elevatorn användes fram till 1912, den kunde som mest lyfta ca 100 ton, eller tre malmvagnar. Elevatorkajen och lastbryggorna fortsatte man att utveckla eftersom malmskeppningen hela tiden ökade. Den ena lastbryggan var utrustad med två järnvägsspår och den andra med en enkelspårig. På den lastbrygga där det var två järnvägsspår kunde två fartyg lastas samtidigt.
Kiruna
Kiruna byggdes för att järnmalmen hittades, hade man inte hittat malm så hade inte Kiruna stad blivit till. År 1899 hade LKABs verksamhet börjat och redan ett år senare bodde det 1000 personer i Kiruna. Hösten 1900 stod LKABs första arbetarbostäder klara. Redan 10 år senare hade befolkningen ökat till drygt 7400. Då uppkom ett problem det fanns bara bostäder för ungefär en tredjedel av befolkningen. Trångboddheten var både ett sanitärt och socialt problem. Därför bestämde LKAB att Kiruna skulle bli ett mönster samhälle, världens bästa samhälle. Per Olof Hallman som ansågs vara en av den tidens främsta stadsplanearkitekter ritade stadsplanen för Kiruna. För att dämpa de kalla nordanvindarna så byggdes inte gatorna regelbundet. Det var så Kiruna blev till. En större inverkan som järnmalmsfyndigheterna har gjort på Kiruna är att en stor del av staden snart måste flyttas. Många viktiga bygnader kommer behöva rivas eller flyttas. Ett exempel på en byggnad som måste rivas är stadshuset, den har fått pris som Sveriges vackraste byggnad. Staden måste flyttas för att LKAB ska komma åt malmfyndigheten som sträcker sig under staden. Om de bryter malm under staden utan att ha flyttat den så kommer marken att falla ihop.
Porjus
Om inte järnfyndigheterna hade funnits så hade inte malmbanan heller blivit till. Då hade inte Porjus kraftverk behövts byggas och skapa el till malmbanan. Då hade Porjus troligt vis inte varit ett samhälle idag utan bara ett vattenfall.
Källförteckning
Källförteckning
http://www.ne.se
http://www.ne.se/lang/kallbräcka
http://www.ne.se/lang/lkab
http://www.lkab.com
Bra sammanfattning om Megasystemet! Bra beskrivning om Kirunas utveckling!
SvaraRadera